Sofia Arvidsson tillbaka med ny sport
För de flesta är sommaren en tid för avkoppling, semester och lata dagar på stranden. För Sofia Arvidsson har sommarmånaderna under stora delar av hennes vuxna liv inneburit stenhårda tävlingar i Franska Öppna, Wimbledon och Swedish Open i Båstad.
– Nu när jag har fått lite distans till karriären och har sett tävlingarna på tv har jag faktiskt saknat den där känslan av att vara där och tävla mot de bästa. Det är skönt att vara ledig, men är det något jag saknar med tennisen är det tävlingsmomentet. Jag har alltid älskat att tävla.
Tävlingsinstinkten fanns där redan som barn. Sofia, som växte upp i den lilla orten Kärleken utanför Halmstad, tävlade i simning, spelade fotboll och var en stor talang i bordtennis. En dag frågade hennes granne om hon ville vara med i hans sommarkurs i tennis. Åttaåriga Sofia bestämde sig för att ge sporten en chans.
– Det är egentligen en ganska sen ålder att börja med tennis om du jämför med andra på touren. Jag minns att jag tyckte det var kul, vilket kanske berodde på att jag hade utvecklat mitt bollsinne genom bordtennis. Min mormor bodde granne med tennisbanan där jag spenderade allt mer tid.
Sofia hade lätt för tennis. Tre år efter att hon hade börjat spela hemma i Kärleken vann hon Kalle Anka Cup för elvaåringar, en turnering med de största tennistalangerna i Sverige. Som 14-åring vann hon SM i bordtennis och SM i tennis inom loppet av en vecka. Det rådde inga tvivel om att hon var en bollbegåvning.
– Jag fick chansen att spela tennis utomlands, men där förlorade jag mest. Mina motståndare tränade minst 20 timmar i veckan. Jag tränade sex timmar och förstod att jag var tvungen att välja sport för att utvecklas.
I efterhand har hon också insett att det fanns fördelar med att länge vara aktiv i flera idrotter. Simningen gav henne styrka i rygg och axlar som hon tror har skonat henne från allvarliga skador i en annars ganska slitsam sport. Fotbollen gav henne en känsla av gemenskap, vilket hon ibland saknade i tennisen där individen ensam står i fokus.
– Ibland har jag saknat den där känslan att vinna och förlora tillsammans. Samtidigt har jag inte varit beroende av någon annan. Det är upp till mig själv och många underbarn klarar inte ta steget till touren. Det är därför unga spelare, som inte ses som stora talanger, inte ska ge upp för tidigt.
Hårt arbete och talang tog Sofia in på WTA-tourens cirkus med tävlingar över hela världen. Plötsligt var det fler än bara hon och hennes närmaste som brydde sig om resultaten, vilket till en början var jobbigt för den blyge talangen.
– Det kändes skitkonstigt att någon som jag aldrig hade träffat hade åsikter om min tennis. I början undvek jag intervjuer och svarade alltid jag vet inte fast att jag egentligen visste. Jag ville inte ha uppmärksamhet. Pressen utifrån kopplade jag dock bort. Den största pressen kom från mig själv.
16 år på allra högsta nivå med 200 resdagar om året lämnar många minnen. Det som hon minns främst är alla speciella stunder – som att få representera sitt land i OS och vinna en tävling på WTA-touren. Sofia vann två finaler i Memphis.
– Första gången, 2006, var jag i bra form och nådde det året 29:e plats på rankingen, vilket är min högsta placering. 2012 var jag bäst rent spelmässigt med flera bra tävlingar. Sista året på touren hände dock något. Jag märkte att jag inte tog lika hårt på förluster. Då förstod jag att det var dags att sluta.
Även om hon hade funderat länge på beslutet kändes det tomt till en början och det dröjde inte länge innan hon höll i en racket igen. Det var dock ingen tennisracket utan en padelracket. Sofia fick upp ögonen för padel under en av hennes tävlingar i Båstad och som tennispensionär har hon nu tid att utforska sporten närmare.
– Jag har spelat på skoj med kompisar och lärt mig genom att spela matcher. Det är en rolig sport med mer inslag av schack än det är i tennis där det räcker att få bollen förbi motståndaren. Här kan bollen ta i väggen och fortfarande vara i spel. Det krävs att du planerar dina slag och var du ska stå. Dessutom är det en social sport där du träffar mycket folk.
Padel har fyllt tomrummet från tenniskarriären och tävlingsinstinkten har återkommit trots att hennes nya sport är mer avslappnad än tennis. Tillsammans med sin vän och padelpartner Mari Andersson har hon skördat framgångar i tävlingar med Sveriges padelelit.
– Det är en sport under uppbyggnad. Jag spelar för att det är kul och så får vi se hur långt det räcker. Jag är en person som gillar utmaningar. Det hade varit stort att få vara med i ett VM, vilket jag aldrig har varit innan, säger Sofia Arvidsson.
Sofia Arvidsson
Ålder: 32
Bor: Halmstad
Familj: Singel
Yrke: F.d. tennisproffs
Klubbar: Söndrums TK och Halmstad TK
Meriter: Två singelvinster på WTA-touren 2006 och 2012 i Memphis samt 18 titlar i ITF-arrangerade turneringar. I dubbel har hon en titel på WTA-touren och 13 ITF-titlar.
Sofia Arvidssons om…
sina förebilder
– När jag var liten fanns det inte några svenska kvinnliga tennisprofiler utan jag såg upp till kvinnliga och manliga idrottare i många idrotter som fotboll, handboll och ishockey. Ishockeyspelaren Eric Lindros var min stora idol, men det var nog mest för att han var så snygg. Haha.
att vara en förebild
– Jag har förstått att det finns tjejer och killar som ser upp till mig, och det händer ganska ofta att någon kommer fram och berättar att jag är deras förebild. Det känns jätteroligt och jag har alltid försökt vara positiv och en bra förebild för de yngre.
sin spelstil
– I tennis blev jag framgångsrik med min dubbelfattade backhand och den kör jag även i padel. Det är väldigt ovanligt att någon spelar så i padel, men jag tycker det funkar bra än så länge.
sin framtid
– Jag har inte funderat ut vad jag ska göra efter tenniskarriären. Den första tiden har jag unnat mig att vara ledig och låta allt sjunka in. I maj följde jag med en svensk tjej till Florida och hjälpte henne med träning. Tidigare har jag aldrig tänkt på att bli tränare, men jag har ju mycket erfarenhet från högsta nivån som kan vara till nytta. Vi får se vilken väg jag väljer framöver.